Sådär. Fruktansvärt trött idag. Maken påstår att jag lider av postteatralist paltkoma. Blir så när man är trött efter gårdagens teater med ungarna på jobbet. Idag hade vi arbetsplatsträff, i morgon lediga dagen med Dotter, sedan kort torsdag eftersom jag kompar ut och åker och firar att morfar blir ännu ett år äldre. Efter det en kort fredag och sedan påsklov. Helt fantastiskt. Sedan är det inte många veckor kvar tills sommarlovet, två kompfredagar att ta ut och en hel del röda dagar och klämdagar innan dess. Nyss var här snö, snart är här sommar.
Å andra sidan knappt 30 dagar kvar som jag ska lära ungarna allt de ska ha med sig till nästa årskurs. Vill till att ligga i . Är sugen på att starta om igen, starta från grunden. Göra egna rutiner från början och hinna tänka en sommar på vad jag tror fungerar bäst för mig. Sen vet man ju aldrig hur det blir ändå. Kanske därför jag påstås ha världens bästa yrke - barnen gör arbetet så spännande.
Fortfarande kan jag inte begripa att det är ljust när jag åker hem ifrån jobbet på eftermiddagen eller kvällen. Jag tänker att jag ska slänga mig i soffan och ta kväll, men ljuset inbjuder till både promenader och annat smått och gott. Kanske lever man i fel land om man är så känslig för mörker, men finns det något bättre än en regnig dag i september när alla promenadvägar åter är tomma, värmen är lite lagom och hela världen är min egen.
Vilken filosof man blir på ett glas rött. Nu ska jag nog ta och filosofera mig i säng och stoppa näsan i en sovande Dotters nacke och njuta av att i morgon är våran helt lediga dag tillsammans, bara hon och jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar