Om knäckta koder

Jaha, nu läser ungen. Tre år och en dryg månad gammal så ljudar hon ihop enkla ord ifall de är inom ett sammanhang. Om hon vill förstås. Om det är ord som intresserar henne. Och om de är skrivna med versaler.

Idag var planen att inhandla en bok med bilder och ord skrivna med versaler. Ingen lycka i bokhandeln vi var i, men vi får leta vidare. Enklaste enkla möjliga boken såklart, men en mäkta stolt mamma är jag.

Man får skryta om sina barn, vet du det? Precis så mycket man vill. Bara man förstår att alla andra föräldrar har precis lika mycket att skryta om, och som lärare så hoppas jag innerligt att alla föräldrar känner sig precis så här stolta när deras barn knäcker läskoden, oavsett när de gör det.

Dotter: Jag vill titta på något, mamma!
Mamman: Vill du titta på... (skriver)
Dotter: E-M-I-L, Emil, nej, jag vill inte titta på Emil.
Mamman: Vill du titta på... (skriver)
Dotter: P-I-P-P-I, nej, inte på Pippi heller.
Mamman: Vill du titta på... (skriver)
Dotter: F-I-N-D-U-S, F-I-N-D-U-S, vad står det mamma? Viska till mig!
Mamman: F-I-N-D-U-S
Dotter: Findus! Nä!
Mamman: Då kanske du vill se... (skriver)
Dotter: M-A-D-I-C-K-E-N, vad står det mamma?
Mamman: Försök igen!
Dotter: M-A-D-I-C-K-E-N, M-A-D-I-C-K-E-N. Viska till mig!
Mamman: Vad kan det stå, vad kan det vara som du vill se?
Dotter: M-A-D-I-C-K-E-N, Madicken!